Några (o)kloka funderingar om storhelger..
Jag älskar storhelger.
Inget vettigt blir gjort. Man slappar nästan hela sin vakna tid (som är betydligt kortare än vanligt). Rutinerna försvinner som om de aldrig funnits. Man spelar spel, umgås och glömmer bort verkligheten.
Just av dessa anledningar ogillar jag även dessa storhelger.
Man drabbas av någon slags ledslapphet. Orkar inget. Vill inget. Blir oförskämt lat.
Snart är även denna storhelg slut. Då kan man äntligen börja klaga över att kliva upp tidigt på morgnarna, stressa för att hinna med i vardagen, slaviskt tvingas följa scheman, komma in i rutiner.
Men, bakom denna fasad av gnäll och klagande på den ack så fördömda vardagen, döljer det sig nog ett litet leende hos var och en av oss...
...låt mig iallafall få tro det B)
God fortsättning!
